savannahsmamma

Min Förlossningsberättelse - Savannah född den 17/9-2010

Jag var beräknad till den 13september, en måndag..graviditeten hade vart helt okej, var ju fullt rörlig, visst lite ont ibland, lite trött.. men helt okej.. inga bristningar på magen (bröst o rumpa fick ta allt, dock bara bleka tunna som knappt syns alls, tur)...
Dagarna innan så gick jag o vänta, hoppades, men inget..måndagen kom och inget hände, var hos BM och hon kollade hur allt var.. jag var visst öppen 1,5cm, livmodertappen nästan utplånad o frammåtlutad.. jaha.. ingen bebis kom ändå...
Kändes jobbigt, gick en lång promenad med mamma.. nästa dag en promenad igen, ja varje dag, städa och gjorde allt...Den 16e åkte jag och R till skogen, gick ca 5km..åkte hem och jag lagade mat... Vi åt.. och när jag reste mig upp vid ca halv fem krampa det till längst ner i magen, inget jag tänkte mer på. Jag kollade på "unga mödrar" sen gick vi till affären och skulle köpa kattmat, fick då en kramp dit och en hem.. R ringde min syster som kom efter en stund för att han inte ville vara själv med mig..
Jag ringde mamma och förklarade o hon sa att jag skulle avvakta och se hur det blev o att hon skulle fråga sin kompis som jobba på förlossningen. hon ringde upp och jag fick prata med hennes vän. Chatarina, som sa att det lät som värkar det jag hade, men jag skulle se hur det blev. R ringde förlossningen och jag fick prata med en barnmorska där, hon sa att jag skulle återkomma om de blev värre.. klockan hade nu hunnit bli ca halv åtta.. R åkte o träna, jag o erica satt kvar hemma och prata..hade någon kramp lite då o då, men inget jätte alvarligt, tänkte att det var väl huvudet på barnet som åkte ner lite, kanske lite förvärkar.
Jag förvänta mig mer att värkarna skulle göra jätte ont, och vara så som sammandragningarna vart, att magen blir hård lixom, så jag trodde inte detta var värkar.
R kom tillbaka vid nio, då vart jag hungrig, Erica erbjöd sig göra mat, men jag klara de själv tyckte jag och gick ut till köket och gjorde rostade smörgåsar och oboy. Fick en kramp då med, lite starkare. Sen en till i vardagsrummer, jag stod o dansa haha.. sen åt jag, o fick en till.. Erica tyckte att vi skulle ringa förlossningen igen o fråga om de inte var värkar i alla fall, och de gjorde hon, jag fick prata och dom sa att jag skulle ta två alvedon och lägga mig i ett varmt bad.. det gjorde jag. Erica satt på toa-stolen och prata med mig, och jag fick kramper. Min syster klocka dom, och sa tillsist "emelie nu är det mindre än fem minuter mellan och dom varar mer än en minut, om detta inte är värkar vad är det då" jag tyckte det var jobbigt att ligga i ett halt badkar då man inte kunde trycka emot någonstans när de gjorde ont... Erica ringde förlossningen igen, jag fick prata och dom sa att vi kunde komma in så kunde dom kolla hur de verkade och jag kunde få något att sova på och att vi inte behövde skynda. R tog ut hundara och vi packa det sista. Erica gjorde en inbakad fläta i min lugg och vi disskuterade om jag skulle sminka mig, men kom fram till att det var kanske dumt om jag skulle svettas och maskaran skulle rinna haha. Sen ringde vi mamma, hon sa först att vi skulle höra av oss när vi visste hur det verka, men sen sa hon att hon åker med direkt så vi skulle hämta henne. Jag o R åker i en bil o mamma o erica i en. I bilen får jag lite kraftigare kramper, inte jätte farligt kan jag inte påstå, men dom kändes.
Parkerade på parkeringen o gick till förlossningen, mamma fråga om vi skulle ta hiss eller trappor, trappor tyckte jag, fick en kramp o trappan... kom in på förlossningen.. blev inskriven 23:40.

Väl inne fick jag lägga mig på sängen, erica och R följde med, mamma var i väntrummer. Jag fick band runt magen för att kolla de jag tyckte var kramper. Dom sa att det var värkar, dom gick ur rummet men kom fort tillbaka och sa att det var värkar som gick upp till 100 och dom kom tätt.. dom skulle kolla hur det såg ut "där nere" en BM kollade, hon sa sen att hon var osäker och ville att en kollega skulle kolla. Jag vart orolig o massa tankar kom, var något fel? var jag inte öppen något? osv... Kollegan kom, kollade o sen hörde jag som prata lite i stil med "jo visst e det så, ja det är det" sen sa dom, "du är öppen 8cm"... OJ! Jag fick direkt byta om till en rock, och sen fick jag lustgas.. hon fråga om jag funderat på bedövning, "ja ryggmärgsbedövning" sa jag då min smärttröskel är noll och jag ville ha det jag kunde få haha, hon sa då att det fanns två olika, sen sa hon att jag passerat den första, sen sa hon att om hon gav den andra så kunde de stanna upp, vilket jag inte ville så jag hoppa bedövning ändå...
Jag fick stå upp med armarna på sängen som dom höjde upp, och andas lustgas.. R o erica höll hela tiden koll på när värken kom genom maskinen....Efter 20min så kom dom tillbaka o jag fick lägga mig igen, dom kolla igen, öppen 9cm...

Jag blev av med banden runt magen, kunde känna värkarna ändå, och andades som jag skulle.. dom höjde lustgasen lite då o då...Dom sa att dom kunde se huvudet.. långt mörkt hår (är det mitt barn tänkte jag då, haha).. dom skulle sätta något på huvudet som mätte hjärtljuden, i samband med detta så gick vattnet och sen satte krystvärkarna igång... FY vad ont det gjorde, min syster tyckte de va hemskt och gick ut o mamma kom in, min syster kom in igen sen... mamma satta sig bredvid mig o höll mig i handen. R höll sig i bakgrunden hela tiden, har inget minne va honom under hela förlossningen. Jag vet att jag sa "mamma lämna mig inte" mamma hejja på, hon sa så mycket bra. en krystvärk var över. en till kom.. efter den sa jag bara "ta ut henne ta bara ut henne, jag klarar det inte, jag vill inte" jag vet att jag tänkte "hur kunde jag vara så dum, varför skulle jag ha barn, varför gjorde jag detta" Det brände, sved, kändes som jag skulle spricka åt alla håll... jag vet att jag tryckte en gång så sa BM "har du en krystvärk nu" jag sa ja.. hon fråga igen, o jag sa nej, det hade jag ju inte. Sen tog hon mitt huvud o sa rakt till mig att när jag känner att jag vill trycka o hon säger att jag inte ska det så ska jag inte de, det skedet kom aldrig, de kom en krystvärk till o då kom hon ut. En annan BM tryckte lite på min mage för att hjälpa till... råkade spraka sjuksköterskan i huvudet med då hon gick förbi, hon sa bara att hon visst råka gå för nära haha.. Ja så tre krystvärkar krävdes, det var inget in o ut här, utan det var ut, ut, ute... några sekunder tog det o sen hörde man mitt barn skrika, o hon lades på mitt bröst!

Då säger BM att de kommer en krystvärk till o då ska moderkakan ut, det kom direkt, jag vart sur för jag tyckte jag hade gjort mitt..men med lustgas så fick jag ut den med...haha, om det var någon lustgas i vet jag inte, men jag inbilla mig det i alla fall.. lustgasen var min bästa vän ;)
sen skulle dom kolla om jag hade spruskit osv...lite grann, tre stygn sydde dom.. det gjorde ont.. haha.. man tycker ju att efter krystvärkarna o ha fått ut ett barn ska inget göra ont, men det gjorde det!! 01:21 är Savannah född.. så det tog 1 timme o 40 minuter från inskrivningen!

Jag är jätte nöjde med mn förlossning, lyckades klara det med bara lustgas, bara tre krystvärkar, sprack bara jätte lite, Men det viktigaste, Savannah mådde jätte bra, var helt perfekt, 52cm och 3635gram.. =) En helt underbar liten tjej.. sen fick vi flytta till EVA (egenvårdsavdelningen) där vi stanna i 6dagar pga att det var lite svårt med amningen de första dagarna då hon var så trött, dom trodde att förlossningen hade gått för fort för henne så hon behövde återhämta sig.. men hon gick inte ner allt hon fick, hon fick gå ner 360g, men gick bara ner 240g, och tillsist så fungerade amningen toppen o hennes kurvor går fint uppåt =)

Är otroligt tacksam för att min mamma och syster fanns med under förlossningen. En del hade kanske tyckt det skulle kännas konstigt, men jag kunde slappna av, BM bad till och med om ursäkt för att hon sagt att mamma inte fått komma in först, för hon såg hur allt gick mycket bättre när hon satte sig bredvid mig. Hon visste precis vad hon skulle säga, och även min syster var underbar. Tackvare dom har jag en så otroligt positiv upplevelse av min förlossning, och sen att allt gick så fort och så bra gjorde det ju ännu bättre =)

De jag kan tänka på nu i eftehand som kunde vara lite tecken på att det var på gång var att jag gick på toa lite oftare, var mer hungrig, samt att jag mådde illa några dagar innan fram till samma dag...

Savannah är mitt första barn... och jag älskar henne över allt annat!!! Är sååååå lycklig över att ha fått henne i mitt liv <3 Den lyckligaste stunden i mitt liv var att få henne på mitt bröst och veta att jag blivit mamma till världens underbaraste lilla tjej <3