savannahsmamma

Morgonen var den värsta i mitt liv... Savannah vaknade glad som vanligt, och det gav ju lite styrka att orka.. erica ringde, sa inget, hörde att hon grät, jag grät, vi sa några ord, mest grät vi.. sen la vi på.. pappa och elias kom o hämtade mig o savannah, zita låg i elias knä och så åkte vi till veterinären.. jag önskade så att zita hade svarat på medicinen, att hon hade återhämtat sig, att hon inte gnällde, men fakta var att livsstandarden för henne inte vad den samma.. vi kom till veterinären på morgonen vid tio.. pappa skrev på ett papper, sen gick vi till bilen, jag sa att zita skulle få vara i bilen.. ja hon älskade bilen, det har hon alltid gjort.. hon älskade att åka bil, när hon var valp åkte vi med henne och så fick hon massa hundgodis, och det sitter i, så bilden är en favorit plats.. vi kunde säga "ska vi gå till bilen" så sprang hon till garaget.. :) Vi satt i bilden.. sen i slutet fick vi gå in i ett annat rum.. vi grät.. jag ser sällan min pappa gråta, han grät när Evelina dog.. han grät idag.. han höll om zita, han fanns där.. och elias grät, när jag flytta så tog han över de största ansvaret för zita, och jag grät.. alla fina minnen snurra... hur ska ett liv utan zita se ut? min lilla vän jag fick när jag var 11 år.. jag minns så väl... jag ville så gärna ha en hund, det var min högsta önskan. jag passa hundar, gick ut med hundar.. jag tjata i tjata.. tillsist så sa mamma att vi kanske kunde köpa en hund av den blandningen (shitzu-youkishirterrier), men han som hade valparna sa att det var 4hanar, vi skulle ha en tik..jag blev så ledsen. men kvällen innan dom var leveransklara ringde han o sa att de visst var 2 tikar.. pappa åkte dit, jag hoppades o önska att han skulle ha med sig en valp.. mamma försökte att inte bygga upp mitt hopp för mycket.. när jag sedan hörde dörren öppnas o pappa kom, o jag i hans famn såg en svart liten valp inlindad i en stor vit filt så grät jag, o grät.. jag var så glad... en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.. den lyckan, den glädje, ord kan inte beskriva... Vi hade pratat den del om namn, o kom fram till Lina, men när hon kom sa pappa att hennes mamma heter rosita, och hon kunde heta zita, vilket vi gilla :) Hon var så liten i september när hon kom så hon blåste omkull i vinden hihi :)
 Hon skulle absolut sova i sin korg, men jag ville ha henne hos mig, med mycket tjat fick jag ha henne tills mamma skulle lägga sig, då skulle hon hämta henne, men jag gömde henne under täcket, och tillsist gav mamma upp.. så hon fick sova i min säng :) Om zita är rädd, orolig eller så, så vill hon alltid till mitt, vårt, rum, där var hon trygg...
 Jag och zita gjorde så mycket kul, vi var på läger ihop :) jag lärde henne konster, men jag kunde inte höger eller vänster så bra, så hon lärde sig tacka med vänster tass istället haha :) Hon älskade gurka.. och att vara ute i sommarstugan och sitta på trappan :) Hon var en hund fylld av kärlek o glädja...
 Vart finns hon nu när jag önska hon kunde slicka bort mina tårar??
När hon somnat in, så grät vi alla.. ett hål i hjärtat, ett tomrum ingen kan fylla... jag klarade inte av att gå ifrån henne, jag bara satt där... jag ville inte lämna henne.. men jag visste att hon fanns kvar inom mig.. tillsist var jag tvungen att gå.. vi grät.. det gjorde så ont..

Efter detta så spendera jag dagen i sängen, och på kvällen kom mamma hit...
så många tårar, en sån smärta..hur ska jag kunna leva ett liv utan min bästa vän? Varför är livet så orättvist? Varför ska man behöva säga farväl till sin bästa vän? varför??
Önskar att hon fanns kvar.. men jag vet att idag var sista gången jag träffade henne, i detta liv.. nu ses vi inte försen på andra sida..
Den enda som gör att det känns lättare är att jag vet att hon är med Evelina nu... nu väntar dom tillsamans på att vi andra ska komma till dom... och jag vet att dom finns med oss...

Men det är så overkligt... vill inte att det ska vara sant.. vill inte att zita ska vara borta..

Jag älskar dig lilla underbara Zita.. jag kommer aldrig glömma dig, jag kommer alltid saknat dig!!!
den 9 juli hade du blivit 13 år.. du var och kommer alltid vara min allra bästa vän <3